Fotokonsten

Det var på 1900-talet som bilden – fotografiet blev accepterat i konstvärlden. Fotokonsten hittade sin väg till gallerierna och museerna, dvs konstens finrum. Jag skall kortfattat ge en överblick över fotokonsten.

I USA, några fotografer som John Szarkowski, Alfred Stieglitz, F. Holland Day, Edward Steichen and Edward Weston spenderade en stor av sina liv till att främja foto konsten. De såg på fotografering som en art och använda olika gamla såväl som nya tekniker för att skapa bilder. Till en början försökte man efterlikna måleriet. Denna rörelse kom att kallas Pictorialism. Bilderna var drömmande, romantiska och man använde sig av ett så kallat mjukt fokus.

En annan grupp av fotgrafer som Ansel Adams, Weston och andra skapade gruppen f/64 för att gå tillbaka till ”straight photography”. Här var inte bilden en imitation av någonting utan fokuserat på sin egen identitet och individualitet.

I dagens konstvärld diskuterats fortfarande om fotograferande är konst eller inte och precis som med måleriet utvecklas fotograferande fortfarande. I många cirklar diskuteras om en bild bara är en mekanisk reproduktion av en bild, det vill säga en avbild. Om det är så måste sättet vi ser på fotokonstens ändras och formuleras om. I grund och botten handlar det om vad som är konst eller inte konst och vad är det som gör ett foto till konst och ett annat inte. Det är en debatt som egentligen inte är så viktigt. Det är betraktaren och givetvis skaparen som bestämmer vad som kan ses som konst. I mina ögon är fotograferande bara en fortsättning på målandet. Det är bara en annan teknik med andra verktyg som är en del av den mänskliga utvecklingen.

Den frågan tror jag inte att det är så många som har ställt sig. Har man inte gjort det, kanske man bör göra det.

Se mer

I denna artikel kommer du att få en inblick av fotografiets påverkan på samhället. Låt titta på fotografiets influens på våra liv och samhällets struktur.

Se mer