Porträttfotografering

Inom fotografin finns ett antal olika genrer och de flesta fotografer väljer att utveckla sig inom en eller ett par av dessa. Jag känner inte till någon fotograf som är känd som t.ex. både porträttfotograf och landskapsfotograf på en och samma gång. De flesta som börjar fota brukar starta med porträttfotografering eller landskapsfotografering. Dessa två typer av foto skiljer sig åt väldigt mycket. Oftast har man också helt olika syften med att fota dessa två genrer vilket faller sig naturligt. Andra fotogenrer är stilleben, arkitektur, produktfoto, reportage, fine art för att nämna några av de vanligaste.

Jag ägnar mig nästan uteslutande åt porträtt- och dokumentärfotografering och då mest i bröllopsammanhang. Som bröllopsfotograf är det ofta personer som jag porträtteras, antingen i arrangerade bilder eller i mer spontana bilder. Bildresultatet från ett arrangerat respektive ett icke arrangerat ögonblick skiljer sig oftast väldigt mycket. När man arrangerar ett porträtt så får du större kontroll på bilden och du kan styra det så att det blir något som liknar det du tänkt dig. Du har också större möjligheter att påverka ljus och skärpa vilka båda är viktiga faktorer för en lyckad bild. Det man ofta går miste om i en arrangerad bild är spontaniteten och de oväntade händelserna. Ofta är det just det oväntade som ger de bästa bilderna. Kanske inte om man bedömer bilden utifrån ett rent tekniskt perspektiv utan om man tittar på uttrycket i bilden.

Om du i en arrangerad bild ber en person att sitta eller stå på ett visst sätt så ger du också honom eller henne utrymme för att klä sig med ett visst uttryck. Kanske är det just det uttrycket som du vill förmedla i bilden men om det inte är det så har du inte lyckats med uppgiften. Det är just därför som de spontana, icke arrangerade, bilderna ofta blir de bästa. Det som plockar fram det oväntade, det lilla extra, i ett porträtt. En spontan bild kan mycket väl komma fram i en arrangerad situation om det t.ex. inträffar något oväntat som får objektet att tappa fokus en kort sekund. Det finns såklart knep för att locka fram dessa tillfällen och alla fotografer har säkert sina egna små knep. Själv brukar jag genomföra fotograferingen på ett ställe där jag vet att det finns ”störande” inslag. Ska jag t.ex. fota en företagsledare så brukar jag sätta honom/henne på en stol på en plats där många medabnetare passerar. Jag vet att några kommer slänga ur sig någon kommentar eller ett vanligt ”hej” och det räcker för att plocka bort objektets lilla fasad och "klick", så har jag kanske fångat bilden som jag är ute efter. Den som jag fotar är såklart inte alls med på noterna men när jag väl visar upp resultatet så håller de oftast med om att de är de bilderna som är de bästa.

Ingen regel utan undantag: ibland är det de mest arrangerade bilderna som blir de bästa. Allt beroende på omständigheterna som råder.

Den frågan tror jag inte att det är så många som har ställt sig. Har man inte gjort det, kanske man bör göra det.

Se mer

I denna artikel kommer du att få en inblick av fotografiets påverkan på samhället. Låt titta på fotografiets influens på våra liv och samhällets struktur.

Se mer